Sigrid Gillner

1891 – 1975

Politiker och författare

Sigrid Gillner föddes och växte upp i Jönköping. Mamman var sömmerska och pappan vaktmästare.

Sigrid tog studentexamen som privatist och sedan lärarinneexamen 1911 i Kalmar. Hon arbetade därefter en tid som lärare i Jönköping. Hösten 1914 kom hon till Uppsala där hon började arbeta som lärare i Prins Gustafs folkskolor, där de flesta barnen kom från de ökända fattigkvarteren i Petterslund.

Adress: Gropgränd 2. 

Sigrid bodde först i ett gammalt trähus på Sysslomansgatan 17, i ett av två vindsrum. Efter något år flyttade hon till Skolgatan 39 och senare till Gropgränd 2, där hade hon ett stort umgänge, med bl.a annat ett matlag. 

1919 tog Sigrid en fil.kand. i Uppsala men övergav snart akademin för politiken.

Hon var aktiv inom föreningslivet, bl. a som den enda kvinnan i Laboremus. På helgerna var hon ute och agiterade på socialistiska möten i Uppland. Hennes förebild som talare var Ellen Key, som hon tidigt hade lärt känna.

Sigrid var även ordförande i Uppsala socialdemokratiska kvinnoklubb och 1921-24 socialdemokratisk ledamot av stadsfullmäktige i Uppsala. 1932 valdes hon in i riksdagen och blev, efter en valkampanj där hon höll 78 valföredrag, en av sex kvinnor bland riksdagsledamöterna. Hon lämnade sitt uppdrag redan efter två år, besviken på sina socialdemokratiska partikamrater. 

1923 debuterade Sigrid som författare med romanen Bergenkronas. Hon skrev även regelbundet i olika tidskrifter bland annat i det socialdemokratiska kvinnoförbundets Morgonbris.

Efter att hon skrivit och publicerat Kvinnorna vantrivas, ett inlägg i kvinnodebatten, som inte uppskattades av kvinnoförbundet, lämnade hon Socialdemokratiska kvinnoförbundet. I Kvinnorna vantrivas lyfter Sigrid fram moderligheten som norm, kvinnorna bör främst vara kvinnor och männen män. Hon utrycker också sitt missnöje med riksdagsarbetet och det politiska arbetet i stort som alltför mycket styrt och uppburet av männen.

Under andra delen av 1930-talet attraheras Sigrid av nazismen och ger ut skrifter som uttrycker beundran för nazismen och Hitler, I majoriteternas fängelse (1936), Lägerlivets land.(1937). Hon tog dock helt avstånd från antisemitismen och judehatet. Under kriget blev hon medlem i den nystartade Riksföreningen Sverige-Tyskland och började skriva i deras tidskrift.

1940 utkom hennes roman Kongress, om en kvinnas politiska omvändelse.

Sigrid blev stämplad som nazist och drog sig alltmer undan. Hon bodde långa tider i Viken. Själv var hon övertygad om att hon inte var nazist. Även andra, såsom Yvonne Hirdman i sin bok Att lägga livet tillrätta – studier i svensk folkhemspolitik, har ifrågasatt Sigrids naziststämpel.

Efter kriget på 1950-talet blev Sigrid god vän med Marika Stiernstedt och även Barbro Alving ”Bang”. Bang och Sigrid hade totalpacifismen gemensamt men även katolicismen när båda på 50-talet konverterade och blev katoliker.

Under 50-, 60- och 70-talen skrev Sigrid Gillner radiokrönikor och blev känd som TV- och radiokritiker.

Hon gifte sig 1924 med Sven Ringeson. 

Källor:

Eva F Dahlgren (2008) Fallet Sigrid Gillner. Frank. Stockholm

Wikipedia

www.skbl.se/sv/artikel/SigridGillner, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Bibi Jonsson).